Mr D hade ringt kl. 12 och vi snackade i fyra timmar, och han fattar ingenting !!!
I tre år hade vi varit ihop och jag säger att jag vill en del förändring och hör genast att jag är hela tiden missnöjd. Det är jag inte, inte alls hela tiden. Men vi har inte sex på över tre månader, vi hade det så till och från i två år... när det gäller sex hade han berättat att han hade gjort det och annat med sina ex men han gör inte det med mig...
Jag kan säga att kan hade inte varit där nere på ett år, eller kanske längre - kommer inte ihåg.
När jag tar upp att jag faktisk kommer med initiativ, kommer till garaget när han jobbar, sitter på soffan och försöker få honom igång. Jag pussar, kittlar och menar försiktigt att vi kanske... men inget fungerar... och såna samtal har vi mer eller mindre hela tiden. Men mer eller mindre får jag höra att det är mitt fel !!! Min impulsiv beteende och mina diagnoser. När vi träffades hade jag lagt alla kort på bordet... Jag berättade varifrån jag kommer, hur mitt liv innan sätt ut, men han fortfarande tar inte hänsyn till det.
Att växa upp med alkoholiserad mamma som slår en och lämnar fram och tillbaka på barn hem är inte det lättaste. Att bli mamma innan 18 och genomföra utbildning är inte häller det lättaste... och alla mina psykiska och neuropsykiatriska diagnoser. Jag är inte den perfekta, vanliga tjej som han tror, även om jag ser ut så och beter mig så. Jag är den jag är och man måste ta hela paket om man vill ha mig...men det värkar han inte förstå. Jag vill känna att kan åtrå mig att kan vill ha mig att han vill ha mig nära även om han sitter i garaget vill jag vara nära och det innebär att jag kan vara i huset och städa eller plocka ogräs i växthuset, men bara tanke att kunna gå till honom och kramas 2 min eller veta att han finns där ger mig mycket. Det fattar inte han. Tråkigt :-)
Han är fin kille och jag är mycket attraherad, han kan mycket och är duktig på massa saker men som min morfar brukade säga till mig ''Man blir aldrig mät från en fin skål - men den är fin'' och nu när jag tänker genom så det stämmer han är fin och kan mycket men inte mer en så. Jag får inget från honom och blir bara ledsen. Känner mig lurad, utnyttjad i tre år som jag hade lagt min tid på ingenting, tre jävla år!!! Nu är jag så ledsen att om jag kunde hade jag slagit på honom så han fick känna hur det är.... men jag hoppas att han kommer bli lika sårad som jag.
